I söndags diskuterade vi Anneli Jordahls bok "Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)"
Den var definitivt mer i min smak än vår förra bok "Liftarens guide till Galaxen". Den här handlar om Ellen Key och framförallt om hennes olyckliga kärlek till litteraturkritikern och gifte fyrabarnspappan Urban von Feilitzen, som hon hade en livslång brevväxling med. Det blev ingen happy end på deras kärlekshistoria. Hon hade hoppats det, eftersom Urbans hustru var svårt sjuk, men bara någon vecka innan ett planerat möte hos Ellen på hennes älskade Strand i Östergötland, dog även Urban. Boken har verkligen givit mersmak och nyfikenhet på Ellen Key som person och på hennes verksamhet. Google är fantastiskt, där har jag nu läst mycket om henne. Vilken framsynt kvinna! Hon dog 1926, men många av hennes idéer är dagsaktuella. I Bokcirkeln var vi alla överens om att vi ville läsa någon av Ellens egna böcker och också göra ett besök på Strand nästa år.
Som "friherrinnna" kan man gå på eftermiddagsbio och det gjorde jag tillsammans med goda vänner i går. Vi såg "Himlen är oskyldigt blå" med Bill Skarsgård och Peter Dalle i huvudrollerna. Den var helt klart sevärd, och fick en extra dimension genom sin verklighetsbakgrund från det stora knarkbeslaget i Sandhamn 1975. Det syns att Bill har gott påbrå! Det blir väl att satsa på kultur istället för vattengympan, som jag missar nu med min gipsade handled.
Jag får så många kulturella tips i dina rader - böcker,film och musik.
SvaraRaderaFilmen såg jag förra helgen och visst var den sevärd. Och tur att du fick armen gipsad!