"Våra vänners liv" är slut

Jag har följt den TV-serien och tycker att den har varit jättebra. En serie som gjord för att diskutera personernas förhållningssätt och agerande. Det gäller att kunna välja det som känns genuint och riktigt. Det mesta ordnade väl upp sig på slutet, utom det tragiska med pappan som dog, utan att far och son blivit vänner. Det här avsnittet väckte för övrigt väldigt mycket känslor hos mig, så tårarna flödade.

Helgavslutning med kyrkobesök och glöggmingel

Vid söndagens högmässa invigde Mikaelikyrkan en fin båt, tillverkad av smideskonstnären Leif Jonsson. I båten sitter ett stort nät och där ska man hänga en keramikfisk för vaje barn som döpts. En fin idé med klart symboliskt värde bland annat kopplat till Jesus som människofiskare. En gång per år kommer alla döpta att bjudas in till kyrkan och få sin fisk.

På eftermiddagen var jag på jättetrevligt glöggmingel, med en massa godis därtill, hos en av väninnorna. Vi var ett 20-tal personer som kom och gick. Jag var bland de sista att lämna minglet och eftersom bussarna går väldigt sällan bestämde vi som var kvar att promenera till stá n. Så jag fick en skön timmes promenad innan jag var hemma hos mig. Bra avslutning på helgen!

Från 60-åring till 20-åring. Vänlig taxichaufför.

Ja, på lördagen var det dags att åka till Stockholm och fira min brorsonson, som fyllde 20 år. 20-åringens pappa är kock så han fixade god mat på sin mysiga lilla restaurang. Kul att få umgås med ungdomar och för ovanlighetens skull var det övervikt på herrar, vilka annars brukar vara i minoritet.

Åkte med sista tåget från Stockholm till Västerås. Skulle ta en taxi från centralen hemma, men den som stod där var redan beställd.......och inga andra fanns på plats......otur också, men..........då kom paret som beställt taxin och jag hörde att dom skulle till samma gata som jag, så jag frågade om jag fick åka med. Det gick bra. Sa´att jag kunde kliva av på deras nummer och gå resterande bit till mig. Den snälle taxichauffören sa´, det ordnar vi, så han skjutsade hem mig också och vi betalade bara 50 kr var! Snacka om att istället ha tur! Jag brukar få betala ca 160 kr, när jag åker den rutten ensam.

Svårt att sitta still när Refreshments rockar loss

I fredags fick en av vänninnorna motta sin 60-års present tillsammans med fyra givare. Det blev jultallrik och rivig julrock på konserthuset. Dom två gästartistande bluesmännen Sven Zetterberg och Nisse Hellberg höjde stämningen ytterligare. Den här publiken var ännu mer entusiastisk än förra veckans, när jag lyssnade på Calle Moreus m.fl. Det var visslingar och rejäla handklappningar och som sagt......det gick inte att sitta still till de här rytmerna.........egentligen skulle man väl varit på ett dansgolv istället för att sitta i konsertfåtölj.

Julbord två dagar i rad i kyrkans regi.......

......först efter gårdagskvällens kyrkoråd och i dag före Kyrkonämndens arbetsutskott. Det smakade bra på båda ställena, så nu kan jag avvara julbordet på julafton. Det har nämligen glunkats om att det inte blir nå´t sådant, där jag ska vara.

"De fyra elementen" träffades hos Marianne

Ja, vi kallar oss så, eftersom vi representerar varsitt element( eld, luft, jord och vatten). Värdinnan bjöd på en utsökt trerätters middag med gott vin därtill. Vi spar pengar på en gemensam bankbok, som vi ska resa upp. Det har varit mycket snack om olika rese alternativ utan att vi kommit till skott. I tisdags var vi otroligt kreativa och beslutsföra, så nu har vi planerat in både 2011 års hemma-hos träffar och resor. Mycket att se fram emot........bland annat Amalfikusten!

Måndagens promenad gick via VLT

.........där en av klasserna på Fryksellska skolan lussade och "Årets Västmanlänning" korades. Första gången jag var med om det, möjligt tack vare det "fria livet". Det bjöds också på glögg och pepparkakor.

Nobeldagen firades med lunchvänner, Calle Moreus m.fl.

.........fredagslunchen intogs hemma hos mig i form av jultallrik, apelsinris, kaffe och adventskaka. Jättetrevligt att träffa lunchvännerna i hemmiljö, vilket ju är möjligt tack vare "friherrinnelivet".

På kvällen var jag tillsammans med en annan väninna och lyssnade på Calle, Bengan, Orsa spelemän och Hanna Hedlund. En mycket varierande konsert fylld av skönsång, spelglädje och humor.

Ilska och glädje kring en datormus

Tänk, att man kan bli så frustrerad och ilsken, när datorn inte fungerar som den ska. Under minst 1 veckas tid har jag haft problem med muspekaren som inte  lydde mig, vilket gjorde att det var ett elände att komma in i olika dokument och sköta andra aktiviteter via datorn. Trodde att det var batteriet som var slut, men så var inte fallet enligt en "datorexpert". Kontaktade en datorkunnig kompis, men han kunde inte heller via telefon lotsa mig fram till felet, däremot tipsade han mig om Kjell & Company i Gallerian. Tack Per för det! Hos dem fick jag reda ut problemt och vilket trevligt bemötande! Dom ska hädanefter bli min "husgud" för datorn.Vilken lycka, när jag kom hem ( hade nu ändock köpt nytt batteri) samt hittat en sladd som ramlat ur musladdaren, och allt fungerade igen!

Förmiddagskaffe med informationsdirektören för ABB Sverige

Ja, vad gör man inte, för att som "friherrinna" hålla sig á jour med näringslivet?! Det blev väckarklockan på för att hinna ner till stán kl. 9.00, då en av väninnorna väntade för sällskap till Aktiva Seniorers café i konserthuset. I dag var det alltså informationsdirektören, en infödd Västeråskvinna i 45-50-års åldern, som redan blivit veteran (betyder 25 år inom Asea/ABB), som var gästtalare. Hon berättade om nuläget för ABB och framtidstankar. Det känns betryggande för Västerås att ABBs nisch ligger precis rätt för nya alternativa energikällor, som ju alla behöver transporteras på olika sätt. Intressant att höra att ABB har ett välrenommerat forskningslaboratorium i Västerås, där 47 olika nationaliteter jobbar och där det talas 27 olika språk! Hon målade också upp en spännande bild över hur det kan se ut i våra hem i framtiden för att vi ska bli så effektiva energisparare som möjligt. Så, det var definitivt värt att gå upp lite tidigare för att få lyssna till detta och så fick jag också min dagliga promenad på en timma och på hemvägen i strålande sol.

En helg i knäckkokningens- och födelsedagskalasens tecken

I lördags var det bland annat kola- och knäckkokning tillsammans med brorsdotterdöttrarna från Stockholm. Jättetrevligt att fixa julgodis tillsammans, då hinner man ju tre gånger så mycket, som om man skulle göra allt själv och så kan man ju snacka och umgås under tiden.

Senare på dagen och kvällen var jag på 90-års kalas hos en fantastisk man. Trots att han de senaste åren fått båda benen amputerade utstrålar han sådan livsglädje och kan se framåt. Han hade önskat sig presentkort till Konserthusets program. Han säger att han är fullt frisk och mår så bra. Det är "bara" benen som saknas. Han bor på ett ålderdomshem, men festen hade han i andra lokaler. Hans barn och barnbarn sjöng och spelade härlig musik och tal hölls. Men det bästa talet var jubilarens tacktal till oss gäster, där han talade fritt ur hjärtat om hur denna fest hade berikat honom och citerade poesi, också det utantill! Man förstår de barnbarn, som såg farfar som sin förebild!

På söndagen var det dags att uppvakta en 75-åring, rena ungdomen alltså! Vi var tre damer som stöttade honom i köksregionerna, men även åt och drack av allt som bjöds förstås. Det var en ganska manlig tillställning med många bröder från olika ordnar. Trevligt......... som omväxling..........annars brukar damerna vara i majoritet på de flesta aktiviteter.

Julkonsert med musikklasser och Sinfoniettan på Västerås konserthus

...........var jag på i går kväll. Det var en otrolig upplevelse att få se och höra, säkert ett par hundra, ungdomar från årskurs 4 till 9 sjunga och agera så proffsigt på scen. För att inte tala om de tre pojkarna i 10-11 års åldern som inledde konserten med att sjunga "Låt mig få tända ett ljus" med sina ljusa klara röster. Det var en fröjd att höra. Ungdomarnas körledare ska förstås ha en stor eloge, som skapat ett sådant fantastiskt  program och att få logistiken att fungera med så många ungdomar - en bragd!