I lördags var det bland annat kola- och knäckkokning tillsammans med brorsdotterdöttrarna från Stockholm. Jättetrevligt att fixa julgodis tillsammans, då hinner man ju tre gånger så mycket, som om man skulle göra allt själv och så kan man ju snacka och umgås under tiden.
Senare på dagen och kvällen var jag på 90-års kalas hos en fantastisk man. Trots att han de senaste åren fått båda benen amputerade utstrålar han sådan livsglädje och kan se framåt. Han hade önskat sig presentkort till Konserthusets program. Han säger att han är fullt frisk och mår så bra. Det är "bara" benen som saknas. Han bor på ett ålderdomshem, men festen hade han i andra lokaler. Hans barn och barnbarn sjöng och spelade härlig musik och tal hölls. Men det bästa talet var jubilarens tacktal till oss gäster, där han talade fritt ur hjärtat om hur denna fest hade berikat honom och citerade poesi, också det utantill! Man förstår de barnbarn, som såg farfar som sin förebild!
På söndagen var det dags att uppvakta en 75-åring, rena ungdomen alltså! Vi var tre damer som stöttade honom i köksregionerna, men även åt och drack av allt som bjöds förstås. Det var en ganska manlig tillställning med många bröder från olika ordnar. Trevligt......... som omväxling..........annars brukar damerna vara i majoritet på de flesta aktiviteter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar