"Våra vänners liv" är slut

Jag har följt den TV-serien och tycker att den har varit jättebra. En serie som gjord för att diskutera personernas förhållningssätt och agerande. Det gäller att kunna välja det som känns genuint och riktigt. Det mesta ordnade väl upp sig på slutet, utom det tragiska med pappan som dog, utan att far och son blivit vänner. Det här avsnittet väckte för övrigt väldigt mycket känslor hos mig, så tårarna flödade.

Helgavslutning med kyrkobesök och glöggmingel

Vid söndagens högmässa invigde Mikaelikyrkan en fin båt, tillverkad av smideskonstnären Leif Jonsson. I båten sitter ett stort nät och där ska man hänga en keramikfisk för vaje barn som döpts. En fin idé med klart symboliskt värde bland annat kopplat till Jesus som människofiskare. En gång per år kommer alla döpta att bjudas in till kyrkan och få sin fisk.

På eftermiddagen var jag på jättetrevligt glöggmingel, med en massa godis därtill, hos en av väninnorna. Vi var ett 20-tal personer som kom och gick. Jag var bland de sista att lämna minglet och eftersom bussarna går väldigt sällan bestämde vi som var kvar att promenera till stá n. Så jag fick en skön timmes promenad innan jag var hemma hos mig. Bra avslutning på helgen!

Från 60-åring till 20-åring. Vänlig taxichaufför.

Ja, på lördagen var det dags att åka till Stockholm och fira min brorsonson, som fyllde 20 år. 20-åringens pappa är kock så han fixade god mat på sin mysiga lilla restaurang. Kul att få umgås med ungdomar och för ovanlighetens skull var det övervikt på herrar, vilka annars brukar vara i minoritet.

Åkte med sista tåget från Stockholm till Västerås. Skulle ta en taxi från centralen hemma, men den som stod där var redan beställd.......och inga andra fanns på plats......otur också, men..........då kom paret som beställt taxin och jag hörde att dom skulle till samma gata som jag, så jag frågade om jag fick åka med. Det gick bra. Sa´att jag kunde kliva av på deras nummer och gå resterande bit till mig. Den snälle taxichauffören sa´, det ordnar vi, så han skjutsade hem mig också och vi betalade bara 50 kr var! Snacka om att istället ha tur! Jag brukar få betala ca 160 kr, när jag åker den rutten ensam.

Svårt att sitta still när Refreshments rockar loss

I fredags fick en av vänninnorna motta sin 60-års present tillsammans med fyra givare. Det blev jultallrik och rivig julrock på konserthuset. Dom två gästartistande bluesmännen Sven Zetterberg och Nisse Hellberg höjde stämningen ytterligare. Den här publiken var ännu mer entusiastisk än förra veckans, när jag lyssnade på Calle Moreus m.fl. Det var visslingar och rejäla handklappningar och som sagt......det gick inte att sitta still till de här rytmerna.........egentligen skulle man väl varit på ett dansgolv istället för att sitta i konsertfåtölj.

Julbord två dagar i rad i kyrkans regi.......

......först efter gårdagskvällens kyrkoråd och i dag före Kyrkonämndens arbetsutskott. Det smakade bra på båda ställena, så nu kan jag avvara julbordet på julafton. Det har nämligen glunkats om att det inte blir nå´t sådant, där jag ska vara.

"De fyra elementen" träffades hos Marianne

Ja, vi kallar oss så, eftersom vi representerar varsitt element( eld, luft, jord och vatten). Värdinnan bjöd på en utsökt trerätters middag med gott vin därtill. Vi spar pengar på en gemensam bankbok, som vi ska resa upp. Det har varit mycket snack om olika rese alternativ utan att vi kommit till skott. I tisdags var vi otroligt kreativa och beslutsföra, så nu har vi planerat in både 2011 års hemma-hos träffar och resor. Mycket att se fram emot........bland annat Amalfikusten!

Måndagens promenad gick via VLT

.........där en av klasserna på Fryksellska skolan lussade och "Årets Västmanlänning" korades. Första gången jag var med om det, möjligt tack vare det "fria livet". Det bjöds också på glögg och pepparkakor.

Nobeldagen firades med lunchvänner, Calle Moreus m.fl.

.........fredagslunchen intogs hemma hos mig i form av jultallrik, apelsinris, kaffe och adventskaka. Jättetrevligt att träffa lunchvännerna i hemmiljö, vilket ju är möjligt tack vare "friherrinnelivet".

På kvällen var jag tillsammans med en annan väninna och lyssnade på Calle, Bengan, Orsa spelemän och Hanna Hedlund. En mycket varierande konsert fylld av skönsång, spelglädje och humor.

Ilska och glädje kring en datormus

Tänk, att man kan bli så frustrerad och ilsken, när datorn inte fungerar som den ska. Under minst 1 veckas tid har jag haft problem med muspekaren som inte  lydde mig, vilket gjorde att det var ett elände att komma in i olika dokument och sköta andra aktiviteter via datorn. Trodde att det var batteriet som var slut, men så var inte fallet enligt en "datorexpert". Kontaktade en datorkunnig kompis, men han kunde inte heller via telefon lotsa mig fram till felet, däremot tipsade han mig om Kjell & Company i Gallerian. Tack Per för det! Hos dem fick jag reda ut problemt och vilket trevligt bemötande! Dom ska hädanefter bli min "husgud" för datorn.Vilken lycka, när jag kom hem ( hade nu ändock köpt nytt batteri) samt hittat en sladd som ramlat ur musladdaren, och allt fungerade igen!

Förmiddagskaffe med informationsdirektören för ABB Sverige

Ja, vad gör man inte, för att som "friherrinna" hålla sig á jour med näringslivet?! Det blev väckarklockan på för att hinna ner till stán kl. 9.00, då en av väninnorna väntade för sällskap till Aktiva Seniorers café i konserthuset. I dag var det alltså informationsdirektören, en infödd Västeråskvinna i 45-50-års åldern, som redan blivit veteran (betyder 25 år inom Asea/ABB), som var gästtalare. Hon berättade om nuläget för ABB och framtidstankar. Det känns betryggande för Västerås att ABBs nisch ligger precis rätt för nya alternativa energikällor, som ju alla behöver transporteras på olika sätt. Intressant att höra att ABB har ett välrenommerat forskningslaboratorium i Västerås, där 47 olika nationaliteter jobbar och där det talas 27 olika språk! Hon målade också upp en spännande bild över hur det kan se ut i våra hem i framtiden för att vi ska bli så effektiva energisparare som möjligt. Så, det var definitivt värt att gå upp lite tidigare för att få lyssna till detta och så fick jag också min dagliga promenad på en timma och på hemvägen i strålande sol.

En helg i knäckkokningens- och födelsedagskalasens tecken

I lördags var det bland annat kola- och knäckkokning tillsammans med brorsdotterdöttrarna från Stockholm. Jättetrevligt att fixa julgodis tillsammans, då hinner man ju tre gånger så mycket, som om man skulle göra allt själv och så kan man ju snacka och umgås under tiden.

Senare på dagen och kvällen var jag på 90-års kalas hos en fantastisk man. Trots att han de senaste åren fått båda benen amputerade utstrålar han sådan livsglädje och kan se framåt. Han hade önskat sig presentkort till Konserthusets program. Han säger att han är fullt frisk och mår så bra. Det är "bara" benen som saknas. Han bor på ett ålderdomshem, men festen hade han i andra lokaler. Hans barn och barnbarn sjöng och spelade härlig musik och tal hölls. Men det bästa talet var jubilarens tacktal till oss gäster, där han talade fritt ur hjärtat om hur denna fest hade berikat honom och citerade poesi, också det utantill! Man förstår de barnbarn, som såg farfar som sin förebild!

På söndagen var det dags att uppvakta en 75-åring, rena ungdomen alltså! Vi var tre damer som stöttade honom i köksregionerna, men även åt och drack av allt som bjöds förstås. Det var en ganska manlig tillställning med många bröder från olika ordnar. Trevligt......... som omväxling..........annars brukar damerna vara i majoritet på de flesta aktiviteter.

Julkonsert med musikklasser och Sinfoniettan på Västerås konserthus

...........var jag på i går kväll. Det var en otrolig upplevelse att få se och höra, säkert ett par hundra, ungdomar från årskurs 4 till 9 sjunga och agera så proffsigt på scen. För att inte tala om de tre pojkarna i 10-11 års åldern som inledde konserten med att sjunga "Låt mig få tända ett ljus" med sina ljusa klara röster. Det var en fröjd att höra. Ungdomarnas körledare ska förstås ha en stor eloge, som skapat ett sådant fantastiskt  program och att få logistiken att fungera med så många ungdomar - en bragd!

Artister i världsklass hos Aktiva Seniorer

Dom är så morgonpigga dom där seniorerna! Månadsmötena börjar 9.30 och redan klockan 9.00 (jag var där då!) ringlade sig en lång kö, som till slut blev 170 personer, för att lyssna på KLASSISKA PÄRLOR i Växhuset. Och......det var verkligen värt att stiga upp tidigare för att få uppleva dessa tre artister, sopranen Eva Svärd Mannerstedt, violinisten Rimma Gotskosik och pianisten Jan-Erik Sandvik, som sjöng och spelade populära musikstycken från opera- och operettvärlden.Virtuoser alla tre inom sitt gebit. Rimma är nu ansvarig för Stockholms operettsällskap (tror jag att dom heter). Sällskapet kommer i alla fall till Västerås Konserthus den 10 april 2011. Rimma har också spelat i Stockholms Symfoniorkester bland alla engagemang hon haft. Eloge till ansvariga inom Seniorerna, som lyckas engagera så´na proffs!

Sista vattengympapasset för terminen

........kunde jag vara med på  i går kväll, för nu är gipset från armen borta.........skööööönt! Under förmiddagen 1 1/2 timmes promenad med goda vännerna i kylan, men i härligt solsken utmed Mälarens stränder. Det gäller bara att sätta på sig lager på lager, så går det bra att vara ute även i minusgrader.

Bokcirkelträff med Sofi Oksanen

Vid månadens träff diskuterade vi UTRENSNING av Sofi Oksanen. En bok, som jag verkligen kan rekommendera till läsning. Det är ruskig, men verklighetsanknuten, läsning om Estland och vad som hände när Sovjet ockuperade landet under andra världskriget och fram till 1992, då landet blev fritt. Vad svartsjuka kan ställa till med. Trafficing, som ju inte är något påhitt, utan pågår här och nu. Det var fruktansvärt att läsa hur den unga Zara utnyttjades. Det var lite förvirrande att kastas mellan olika årtal (dåtid och aktuella år) i de olika kapitlen, men på slutet gjorde det att spänningen bara ökade.

Helkväll med 1,6 miljonerklubben på ACC

En av väninnorna "lurade" med mig till en salongkväll, arrangerad av 1,6- (för kvinnor från 45 år och uppåt) och 2,6- (för kvinnor under 45 år) miljonerklubben.
Vi var ca 200 kvinnor (bara 2! under 45) som lyssnade till Solveig Ternström och hennes dotter Paula, vilka småpratade på ett personligt och trevlig sätt bland annat om kvinnors förhållande till mat och vikt. Några kortare teaterscener framfördes också av Paula. Det var Alexandra Charles som grundade klubben för 10 år sedan. Klubben har bildats för att verka för kvinnors hälsa i alla åldrar. Dom verkar göra ett mycket gediget arbete för detta ändamål. I dag har klubben ca 30 000 medlemmar. En viktig verksamhet .....jag ska nog anmäla mig som medlem! Lotter såldes och jag är visst inne i ett riktigt turstim nu, för detta var 3:e gången i höst som jag vann.....tidigare på lotter köpta i anslutning till modevisningar. Kvällen avslutades med att vi fick avnjuta en smarrig kall tallrik med bland annat lax och hjortfilé på.

En riktig kyrksöndag

Vid dagens högmässa i Mikaelikyrkan avtackades vårt vaktmästarpar, som tillsammans arbetat 57 år i vår församling, men nu blir pensionärer. Det blev en jättefin högtid med en nästan fullsatt kyrka, kyrkorådets ordförande som höll tal och överlämnade presenter och barnkören som sjöng. Dom är så söta och så duktiga att sjunga. Kyrkkaffet hade bytts ut till kyrklunch.........så bra då slapp jag fundera på matlagning i dag. Tal och sång för trotjänarna fortsatte under lunchen. Jag blev rörd till tårar, när dom berättade att mannen i paret ger sin hustru en ros varje fredag. Det måste vara kärlek att leva sida vid sida både i arbete och på fritiden.

Kyrkornas globala vecka har ägt rum den här veckan under temat "SKAPELSEFRED byggs inte med vapen". Veckan avslutades med en ekumenisk gudstjänst i Domkyrkan, som jag deltog i. En verkligt positiv upplevelse att fira gudstjänst tillsammans med deltagare från svenska kyrkans olika församlingar, olika frikyrkor, katolska kyrkan och den Syrisk-ortodoxa kyrkan. Tre körer medverkade och den Syrisk-ortodoxa hade en alldeles speciellt vacker klang, som gjord för att sjunga i en domkyrka. Jag njöt verkligen av deras sång. Det var första gången jag såg Helle Klein med prästkrage och hörde henne predika (annars har jag sett och hört henne som flitig debattör på Tv och i radio). Det gjorde hon riktigt bra, men visst kunde man höra att hon har ett politiskt förflutet också.

Taxinge julmarknad och Grafikens hus med Aktiva Seniorer. "Cornelis" med väninnor på kvällen

I går klockan 8.00 (ingen sovmorgon här inte) satte sig 49 aktiva seniorer (..... varav 9 herrar! Vad gör herrarna? Ligger dom på sofflocket?) på bussen för vidare transport till Taxinge slott. Där startade vi med fika, en fantastiskt god  och stor saffransbulle, drömtårta á la jätteformat och en kaka. Sedan hade vi 2 1/2 timma på oss att gå runt hos alla hantverkare och delikatessförsäljare, som höll till i slott, flygelbyggnader och magasin. Det fanns fantastiskt mycket fina saker att handla. Det hade inte varit några som helst problem att strosa där ett par timmar till, men det var kanske tur att vi åkte när vi gjorde, annars hade nog plånboken varit tom. Nästa stopp var Grafikens Hus i Mariefred, där vi intog vår lunch och guidades runt i husets tryckeri och utställningsrum. Det var bland annat Philip von Schantz som tog initiativ till att skapa ett hus, där det bara skulle visas grafik och 1996 var drömmen förverkligad i Mariefred. Det var intressant att få information om olika sätt att framställa grafisk konst. På den aktuella utställningen visades bland annat blad av Mamma Andersson, som haft uppdraget att göra de senaste årens diplom till nobelpristagarna i litteratur.........det hade jag ingen aning om............alltid lär man sig något nytt.
Mycket nöjda med vårt utflykt, fyllda med både paket och kunskap, var vi åter i Västerås ca 17.00

På kvällen var vi tre väninnor som blev bjudna på bio av en fjärde (som fått biopresentkort, som behövde utnyttjas..... och det var ju trevlig för oss). Vi såg Cornelis.Vilket tragiskt liv! Så mycket sprit, tabletter, svartsjuka, oförmåga att sköta pengar. Han som var så duktig att sjunga, tjänade så mycket pengar, hade kvinnor, som ställde upp på honom och en gullig son, kunde ju haft det så bra! Hur mycket bidrog tragiska händelser i hans barndom till att det gick så snett, kan jag undra. Han dog bara 50 år gammal.
Norrmannen som spelar Cornelis är verkligen porträttlik och gör rollen jättebra.
Efter bion blev det lite tapas och ett glas vin på en mysig restaurang i stá n.

I dag behövde jag sovmorgon! Var dock uppe till Melodikrysset. På eftermiddagen till biskopsgården för att lyssna till biskopen tala om kyrkans framtid.

Onsdagslunch med ett glas vin hos goda vänner

......så kan man också göra, när man är "friherrinna". Riktigt mysigt att bli bortbjuden en vanlig vardag, äta gott, fika och "snacka" bort ett par timmar med vänner sedan slutet av -60-talet och som också slutat jobba i år. Det här får vi göra till tradition .......nästa gång blir det min tur..........och fler kan vi väl fylla på som lagar lunch?!

Biobesök.........igen!

Det var en av väninnorna som ville se Oceans och jag har ju ett SF-presentkort, som det gäller att använda innan det går ut. Så, av lunchgängets 6 deltagare, blev vi 4 som gick på eftermiddagsbio med efterföljande fika på ett trevligt café (säg se´n att man inte har det bra som "friherrinna"!) Fantastisk naturfilm och otroligt fascinerade hur man kunnat filma allt levande på havets botten. Mängder med lustiga varelser som jag aldrig sett. Det kunde ha varit lite mer kommentarer för att få veta vad man såg. Inte heller i den världen rådde fullständig harmoni, vissa arter var mumsbitar för andra, men största hotet är människan, som bidragit till att flera arter utrotats.........och fy vad vi grisar ner..........vilket man kunde se på havsbotten.

Partiledardebatt i ruskvädret

Vilken lämplig dag att slå sig ner framför tv-apparaten med mysljus och kolla på partiledardebatten. Myste gjorde jag inombords också av morgonens besked, efter ny röntgen, att benet i handleden ligger som det ska och att ingen operation behövs. Hade varit lite orolig för det, efter berättelser i min bekantskapskrets.

Nu, några reflektioner från partiledardebatten..........
Varför så tomt i kammaren? Nästan alla stolar stod ju tomma!
Jag måste beundra Åkessons lugna och sakliga svar (utan att för den skull sympatisera med hans politik) trots arrogant och aggressiv retorik från Sahlin och Ohly. Ohlys rekommendation till Åkesson att förbjuda barnafödande, vilket han tyckte låg i paritet med SD:s krav på minskad invandring, höjer inte kvalitén på sakdebatten, tycker jag.
Upplevde Jan Björklund som en duktig retoriker, som kommenterar och svarar på frågorna han får. Veronika Palms attityd gillade jag inte, hon verkar "moppsig" och överdrivet tydlig i sitt sätt att tala. Sen blev det tråkigt med många, för mig, okända politiker som stod och läste innantill i sina papper, utan att knappt titta upp. Då slog jag av.
Det ska bli intressant att höra Aktuellt och Nyheterna med proffsens kommentarer till dagens debatt.

Bokcirkel och Biobesök

I söndags diskuterade vi Anneli Jordahls bok "Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)"
Den var definitivt mer i min smak än vår förra bok "Liftarens guide till Galaxen". Den här handlar om Ellen Key och framförallt om hennes olyckliga kärlek till litteraturkritikern och gifte fyrabarnspappan Urban von Feilitzen, som hon  hade en livslång brevväxling med. Det blev ingen happy end på deras kärlekshistoria. Hon hade hoppats det, eftersom Urbans hustru var svårt sjuk, men bara någon vecka innan ett planerat möte hos Ellen på hennes älskade Strand i Östergötland, dog även Urban. Boken har verkligen givit mersmak och nyfikenhet på Ellen Key som person och på hennes verksamhet. Google är fantastiskt, där har jag nu läst mycket om henne. Vilken framsynt kvinna! Hon dog 1926, men många av hennes idéer är dagsaktuella. I Bokcirkeln var vi alla överens om att vi ville läsa någon av Ellens egna böcker och också göra ett besök på Strand nästa år.

Som "friherrinnna" kan man gå på eftermiddagsbio och det gjorde jag tillsammans med goda vänner i går. Vi såg "Himlen är oskyldigt blå" med Bill Skarsgård och Peter Dalle i huvudrollerna. Den var helt klart sevärd, och fick en extra dimension genom sin verklighetsbakgrund från det stora knarkbeslaget i Sandhamn 1975. Det syns att Bill har gott påbrå! Det blir väl att satsa på kultur istället för vattengympan, som jag missar nu med min gipsade handled.

Grandios musikupplevelse

Hade turen att få gå på torsdagens abonnemangskonsert, när Kungliga Filharmonikerna gästspelade på Västerås Konserthus. Dom bjöd på Beethoven, Benjamin Britten och John Adams. Jag är ingen musikkännare, men upplevde en fantastisk kommunikation mellan de olika instrumenten och en tydlig koppling mellan musikens uttryck och styckenas titel. I satsen (Doctor Atomic Symphony) av Adams, som handlade om den person som utvecklade den första atombomben, gick det verkligen att leva sig in i hemskheterna kring en atombomb med hjälp av dessa fantastiskt skickliga musikers framförande.  

Seniorträff med förhinder

Har sett fram emot att få träffa mina gamla arbetskamrater vid dagens seniorträff. Men, så var det ju det där med handen..........jag borde nog kolla upp den i alla fall! Sagt och gjort. Jag promenerade (det var inte halt idag!) till min husläkare på vinst och förlust för att kolla om hon kunde titta på min hand. Jag har världens bästa husläkare, hon tog emot mig och hon bedömde att jag behövde röntga handen. Så, istället för att fortsätta till seniorträffen, blev det buss till lasarettet. Jag är imponerad över hur väl sjukvården kan fungera. Allt gick som på räls från röntgen till ortopeden och gipsning. Ja, tyvärr visade röntgen en fraktur. Vilken tur att jag gick till min läkare och att hon gjorde en så kvalificerad bedömning! Har inte tid med så´na här skador, men får vara tacksam att jag inte slog i huvudet. Tack vare lasarettets effektivitet hann jag också med ett kort möte med arbetskamraterna.

Första halkan,aj,aj,aj

Efter över en timmas härlig promenad i solskenet tillsammans med goda vänner och med iakttagen försiktighet, drattade jag ändå omkull, slog i höger handen, som nu värker och har begränsad användbarhet. Hoppas bara att skadan inte är av allvarligare slag. Jag måste vara fit for fight till lördag, då vi har städdag på vårt radhusområde. Man måste vara helskärp när man promenerar i den här första förrädiska halkan annars kan man ligga där med både brutna armar och ben!

Inspirationsdag för Posk-are

Jag är förtroendevald inom Svenska Kyrkan för POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan). I lördags hade Västeråsstyrelsen inbjudit sina medlemmar till en inspirationsdag. Och........inspirerade .......blev vi verkligen från morgon till sena kvällen genom mängder av kunskaper, andlig och lekamlig spis. Efter gemensam mässa fick vi lyssna till kyrkoherde Anders Roos från Sollentuna församling. Han delgav oss bland annat ett axplock intressanta motioner, som kommer att behandlas av Kyrkomötet (kyrkans högsta beslutande organ) denna vecka. En del frågor kan man tycka har hamnat på fel nivå, t.ex den om nattvardsvinet ska vara alkoholfritt eller inte.
Jättestor behållning fick jag av konsult Martin Garlöv, som gav oss modeller för omvärldsspaning, kommunikation och hjälpmedel för kommunikation. Kyrkan måste i större utsträckning använda sig av sociala medier som mötesplats, särskilt om vi vill nå unga människor.....för det är där dom finns ( det hörde vi också på nyhetsplats idag). Idag finns fler internetanvändare än dagstidningsabonnenter. Det är kunskaper som jag får ta med till kyrkorådet! Vilka konsekvenser får det? Jag ska också plädera för att vi måste satsa mycket mer på den interna kommunikationen för att den externa ska fungera. Vi ska utbilda våra medarbetare i "Gott värdskap" samt identifiera våra mötesplatser och fundera över vad vi kan göra bättre. Kyrkan har så mycket att erbjuda. Vi måste marknadsföra det också!
Sven Hillert, rektor för prästutbildningen i Uppsala, förmedlade intressanta tankar kring "Tro och teologi 2010". Jag håller med honom om att varje tid måste möta sina frågor med hjälp av evangeliet, d.v.s. titta tillbaka på hur Jesus agerade och överföra detta till dagens samhälle. Tänk om vi förmådde det.......så mycket mer kärleksfulla vi skulle vara även mot dem som inte är kopior av oss själva.
Som sagt, dagen gav verkligen inspiration till nya idéer att ta med i det fortsatta arbetet somn förtroendevald.

Från choklad till kinesisk terrakottaarmé

Tvära kast mellan mina aktiviteter! Så här kan man alltså ha det som "friherrinna". Då kan man åka på bussresa till Stockholm en helt vanlig tisdag för att titta på terrakottasoldater och mellanlanda på ett trevligt värdshus i Bålsta för lunch. Det är i bergrummet under Östasiatiska museet som man kan beskåda dessa fantastiska kinesiska terrakottamän tillverkade f. Kr. Vår mycket kunniga museipedagog (guidad visning är absolut att rekommendera), som berättade både om figurerna och om olika dynastier, inspirerade mig så mycket att jag ville veta mer. Jag köpte därför Hans Hägerdals bok "Kinas historia".

Chokladfestival på Nordiska museet

Underbart att ha goda vänner i olika nätverk! Tack vare en av mina cykelvänners förslag fick jag i går en ny upplevelse genom besöket på den 9:e Chokladfestivalen i Stockholm. Fyra damer gav sig i väg redan med 9-tåget!
Oj, oj, oj så´na massor av olika chokladsorter och mängder av smaksensationer..........å, så mycket folk! Det här hade jag ingen aning om att det fanns.
Ett jättetrevligt inslag var kladdkakeracet för 10-14-åringar. Sex tjejer hade gått till final. Så modigt av dem att stå på scenen och baka inför publik. En riktig proffsjury poängsatte sedan deras kakor och vinnare utsågs. En elvaåring hade tränat hela veckan på att baka sin kaka, men det hjälpte inte, hon vann inte, men alla fick en pokal, dock något mindre än första pristagarens.
Det mest intressanta inslaget var föreläsningen av Shawn Askinosie från USA. Han hade jobbat som försvarsadvokat i många år, när han kände att han ville göra något annat, och började då baka chokladmuffins på fritiden (han gjorde det på sitt advokatkontor, frun tyckte att han stökade till för mycket hemma!). Denna lilla fritidssysselsättning har nu lett till att han har egen chokladtillverkning av ursprungsmärkt choklad i samarbete med kakaobönder i Ecuador, Filippinerna och ett nystartat projekt i Tanzania. Han åker runt till bönderna i dessa läner och köper bönorna på plats utan mellanhänder. Bönderna får även del av vinsten från chokladförsäljningen. Askinosie har också ordnat med chokladprovning hos dem som odlar bönorna. Dom har tidigare inte haft en aning om vad deras bönor använts till.
Askinosie har genom sin affärsidé också medverkat till utbildningsverksamhet för både barn och vuxna i de länder han verkar. Fantastisk man - att gå från ett prestigefullt jobb som försvarsadvokat till chokladtillverkare (!), men som glädjande nog givit så många positiva effekter för människor, som lever i fattigdom.
Kolla in 2011-års Chokladfestival - den är definitivt värd ett besök (även om man inte är någon storätare av choklad).

Från Haydn till Randel, gudstjänst och skördeauktion

.........och däremellan Skifs och Bäckman. Vilken fantastisk musikvecka jag har upplevt! Varje evenemang hade sin tjusning, men den absoluta höjdpunkten var ju Björn Skifts show, som hade nypremiär på Conventum i Örebro. Vilken underbar röst! Vilken snygg och smidig kropp (fortfrarande vid 63 år!)
Vilken energi........2,5 timmar på scen, utan paus! Dansarna, trapetskonstnärerna, orkestern och koreografin, som Björns hustru stod för.........allt i världsklass! Enda minuset var våra sittplatser (stolar på platt golv). Hoppas att showen kommer på TV. Till jul kanske?
Vilken ära att få sjunga med Py Bäckman, som Mikaeli- och VioMerikören (i den sjunger jag) gjorde i går. Mikaelikyrkan var proppad till sista plats (t.o.m. extra stolsrader fick plockas fram). Py skriver underbara texter, där många redan blivit klassiker, som t.ex. Stad i ljus och Gabriellas sång.
I kväll var det så dags att avsluta min musikaliska vecka med Värmlänningarna, som spelades av Sällskapet
Wermlänningarna från Arvika. Kul att uppleva det folklustspelet igen. Senast jag såg det var med Busk Margit Jonsson och Per Myhrberg, som Anna och Erik, och det måste vara massor med år sedan! Dagens föreställning genomfördes av duktiga amatörskådespelare, men Anna och Erik sjöng verkligen som proffs!

Innan teatern hann jag med gudstjänst med barnkören (jätteduktiga, imponerad över att dom kunde så mycket text utantill) och skördeauktion i Lundby prästgård. Pengarna för det inropade ska gå till de översvämningsdrabbade i Pakistan. Jag fick med mig en massa nyttigheter och inte nog med det...........när jag kom hem från Värmlänningarna satt en kasse med trattkantareller på dörrhandtaget från okänd givare. Fantastiskt!

Första parkett vid riksdagens öppnande

.......alltså i Tv-soffan............ytterligare en fördel med att vara "friherrinna"........ att se direktsändningen av riksdagens öppnande. Högtidligt och roligt att följa, skymtade även en gammal klasskamrat från småskolan, som börjar sin första mandatperiod som riksdagsledamot för miljöpartiet. Kul med den spontana applåden som kungen fick i sitt invigningstal, då han tackade för svenska folkets stöd vid kronprinsessans och prins Daniels bröllop. Statsministerns regeringsförklaring blev lite väl lång, såg många som kämpade med att hålla ögonen öppna. Intressant och engagerande blev efterföljande kommentarer från ett par ledarskribenter samt  KG Bergströms intervjuer med gamla och nya ministrar samt med SD:s vice ordförande. Naturligtvis kom KG in på SD: s uppmärksammade uttåg ur Storkyrkan under pågående predikan. Det kan väl tyckas som ett barnsligt agerande. Jag läste därför biskopens predikan, som i huvudsak var mycket bra, men jag tycker att det var oprofessionellt och onödigt provocerande att lyfta fram demonstrationerna från dagen innan, där det fanns demonstranter som hotat SD:s representanter. Hon kan inte ha varit ovetande om de hot och våld som demonstranter riktat mot SD. Våld kan aldrig rättfärdigas hur tokiga åsikter någon än har!

Då vill jag lyfta fram förre ärkebiskopen KG Hammars sätt att bemöta människor med åsikter, som man absolut inte gillar. Jag läste i Kyrkans Tidning vad han sagt, apropå uttalanden om att man inte vill ta i Sverigedemokraterna med tång. "Så fel det är, sa KG, det är åsikterna man inte ska ta i med tång, människorna ska man inte tränga undan." Så talar en verkligt kristen och den som tror på kärleken till nästan!

Rivstart på veckan

Först den dagliga förmiddagspromenaden .......det gäller att fylla på med melatonin inför mörka höstdagar och inte soffa till sig nu, när cykelturerna till jobbet och gratismotionen i trappor har upphört!
Eftermiddagen ägnades åt målbildsseminarium  nummer två tillsammans med anställda och förtroendevalda inom svenska kyrkan i Västerås. Kairos Future arbetar utifrån en speciell metod för att få alla deltagare engagerade i detta viktiga arbete. Det producerades massor med idéer för vad vi kan göra för att nå våra mål samt lyftes vilka styrkor och svagheter vi har. Nu gäller det att få ihop något vettigt av alla lappar, som vi tapetserade väggarna med. Tredje seminariet ska utmynna i en handlingsplan. Det ska bli spännande att se hur vi kan "knyta ihop säcken"!
Slängde mig på cykeln, trampade för glatta livet hem för att hämta badväskan, byta till bil med destination Vattengympan. Missade den inledande bastustunden och småsnack med tjejerna, men kunde avnjuta ett skönt gympapass med hjälp av ormar, paddlar, bollar och allehanda övningar i den varma bassängen.

Konserten med Joseph Haydn

.........och hans fantastiska verk SKAPELSEN blev en pampig avslutning på helgen. Vilken samstämmighet mellan text och musik, som skapades för över 300 år sedan! Det känns hissnande att veta, att då var åhörarna lika begeistrade som vi var (vilket visades med stående applåder till musiker, solister och körer i vår Domkyrka) över vad de hörde. Vid uruppförandet var alla biljetter slutsålda i förväg och utanför konsertbyggnaden behövdes 30 poliser för att lugna ner folkmassorna, som inte fick plats, men försökte få del av musiken utifrån.Vem trodde att kravaller vid konserter var ett nytt fenomen? 

Garderobsröj och fredagslunch med lunchgänget

En av många fördelar med "friherrinnelivet" är att hemmafixet inte måste koncentreras till helgen. Sålunda har jag under tre dagar vädrat kläder (trots det är klädkammaren och en garderob kvar till nästa vecka). Garderoberna är proppade med kläder och så använder jag bara en bråkdel. Varför är det så svårt att göra sig av med gamla kläder? Men, å andra sidan har jag hittat en hel del, som jag ska plocka fram och använda. Nu har jag haft tid att systematisera innehållet i gardeoberna på ett bra sätt. Det känns jätteskönt! Jag lyckades i alla fall röja så mycket att jag fick ihop två fulla papperskassar, som ska överlämnas till Stadsmissionens Secondhandbutik, där dom förhoppningsvis kan bidra till dubbel glädje. Nu ska jag bara hitta något fiffigt system för att ha koll på vad jag använder av höst- och vintergarderoben. Se´n blir det kanske nya kassar till våren!

Tack mina kära lunchvänner för att ni finns! Dom flesta av oss träffades på restaurang Kusin Vitamin för 10-15 år sedan. "Kusinen" har jämnats med marken, men vi har ständigt hittat nya lunchställen och även blivit goda vänner, som gör många andra trevliga saker tillsammans. Nu är det bara en av sex, som är kvar i yrkeslivet, så våra fredagsluncher på Stadshusrestaurangen (dom har jättegod mat och på fredagarna massor med smaskiga efterrätter) håller ihop gänget och då planeras för resor, konserter, konstutställningar mm mm. 

Helgen i Sala och bokcirkeln

Den här helgen har jag varit hos min väninna i Sala. Vi har känt varandra sedan 1958, då vi började i Praktiska Realskolan, och har haft kontakt med varandra under alla år. Hon har en fantastisk trädgård, så vad var naturligare än att besöka Bürgers trädgårdshandel, en jättefin affär, för att ev. göra kompletteringar. Själv kom jag ut med en vacker Calla. Det var marknad i sta´n med massor av knallar och stort utbud av bra varor. Kom hem med hjortronsylt, Salaprästost, merinokalsonger, sköööööna ulltofflor, skor och en tom plånbok!
På söndagkvällen var det dags att träffa bokcirkeln, som den här gången diskuterade "Liftarens guide till galaxen". Det var den konstigaste bok jag har läst. Inte i min smak. Den skulle vara väldigt rolig och visst.....jag skrattade väl till ett par gånger.......men det beror väl på min brist på humor?! Till nästa gång ska vi läsa om Ellen Key.....det blir nog intressantare tror jag.

Mitt första blogginlägg

Nu går jag på kurs med Aktiva Seniorer och lär mig hantera sociala medier. Jag har fått ett bloggkonto så jag kan skriva detta mitt första blogginlägg. Det gäller att finnas med på nätet.